Stickmyggor (Culicidae) är en av ca 30 familjer av myggor (Nematocera) i Sverige. Totalt har 47 arter av stickmyggor rapporterats i Sverige och de kan indelas i 10 funktionella grupper baserad på deras biologi – var de lägger sina ägg, hur de övervintrar, vem de helst suger blod ifrån, och hur många generationer per år de kan producera. De två största grupper är ”skogsmygg” och ”översvämningsmygg” och de innehåller flertalet av de stickmyggarter som tar blod från människor.

Bekämpning – BTI

innebär att ingen bekämpningsmetod fungerar väl mot alla arter utan det behövs kunskap och erfarenhet för att välja metod. Myggproblemen vid nedre Dalälven orsakas av Aedes sticticus och några andra arter av översvämningsmyggor. I detta område används sedan 2002 en biologisk bekämpningsmetod riktad mot larver av dessa översvämningsmyggor.
Det godkända biologiska bekämpningsmedlet Vectobac G, med proteiner från bakterien Bti som aktiv substans, sprids där dessa larver finns i kortvarig översvämmade områden och bekämpningen måste genomföras innan larverna blir puppor.

Bekämpning av översvämningsmygg – hur går det till?

Aedes sticticus och flera andra arter av översvämningsmyggor använder kortvarigt översvämmade flacka områden (starrmarker, busk- och gräsmarker, svämskogar) som larvmiljöer. Äggen, som kan överleva i åratal, läggs på marken och kläcker till larver när de översvämmas under växtsäsongen. Väldigt stora mängder larver utvecklas under en eller ett par veckor till puppor och efter ett par dygn så öppnas ”ryggsömmen” på puppan och ut kommer den färdiga stickmyggan.
De vuxna stickmyggorna behöver några dagar till en vecka för parning och sedan börjar honorna söka efter någon att suga blod från. Då börjar myggproblemen – vilket är ungefär 2-4 veckor efter översvämningen.
Den bekämpning som genomförs under maj till augusti i kortvarigt översvämmade område innebär mätning av mängden stickmygglarver, inmätning av översvämmade ytor där larverna finns, rita kartor som kan användas av helikopterpiloten när han sprider Vectobac G, kontrollera att spridning har skett enligt instruktion och kontrollera att stickmygglarverna verkligen dog av bekämpningen. Men för att kunna göra detta behövs mycket omfattande förarbeten i fält och på kontor, författande av ansökningar med miljökonsekvensbeskrivningar, genomförande av egenkontrollprogram, samt genomförande av årliga kontinuerliga

Bekämpningsinsatsen under maj till augusti

och ritning av nya polygoner vid varje översvämning där bekämpning kan behövas. De översvämmade områdena som producerar Aedes sticticus är ofta väldigt svårtillgängliga och dessutom väldigt stora och därför krävs spridning av Vectobac G från luften.
Sedan 2002 använder vi helikopter som är utrustad med en specialdesignad utrustning för att kunna sprida den mycket låga givan (ca 15-18 kg/ha) med hög precision och på kort tid.
Tidsaspekten är väldigt viktig då larverna är lätta att bekämpa under ca 7-10 dagar efter de kläckts från äggen. Äldre larver kräver högre dos för bekämpning och puppor går inte att bekämpa för de äter ingenting och Bti måste sväljas för att komma i rätt miljö där det kan påverkas av specifika enzymer och klyvas till de toxiner som angriper celler i myggans tarm. Helikoptern är utrustad med GPS och en

Källa: NEDAB, mygg.se

Stickmyggor (Culicidae) är en av ca 30 familjer av myggor (Nematocera) i Sverige. Totalt har 47 arter av stickmyggor rapporterats i Sverige och de kan indelas i 10 funktionella grupper baserad på deras biologi – var de lägger sina ägg, hur de övervintrar, vem de helst suger blod ifrån, och hur många generationer per år de kan producera. De två största grupper är ”skogsmygg” och ”översvämningsmygg” och de innehåller flertalet av de stickmyggarter som tar blod från människor.

Bekämpning – BTI

Stickmyggor orsakar enorma problem i väldigt många länder i Europa, Asien, Australasien, Nordamerika, Sydamerika och i Stillahavsregionen.
Periodvis uppträdande av stora mängder stickmyggor är hälsoproblem som påverkar många aspekter av det dagliga livet, påverkar möjligheten att bedriva turistverksamhet, påverkar djurhållning, och påverkar bostadsmarknaden.
Stickmyggor av ett flertal arter sprider dessutom malaria, filariasis och ett stort antal virusinfektioner som orsakar sjukdom hos människor och för några av dessa virus även sjukdom hos hästar.
Effekterna av dessa infektioner varierar från mild sjukdom över fullständiga handikapp till dödsfall och samhällskostnaderna är enorma.

De metoder som tagits fram kan indelas i
– biologisk bekämpning (användning av predatorer, parasiter och patogener), bekämpning genom miljöförändring (minska tillgången till lämpliga larvmijöer, göra landmiljön mindre attraktiv för mygghonor),
– kemisk bekämpning (användning av klorinerade kolväten, organofosfater, karbamater, pyretroider, insektspecifika tillväxtpåverkande ämnen, etc),
– fysiologisk bekämpning (ytspänningsnedsättare, yttäckare, massfångst av vuxna stickmyggor),
– genetisk bekämpning (sterila hanar, etc)
och personligt skydd (repellerande doftämnen, skyddande nät, etc).
De ekologiska och beteendemässiga skillnaderna mellan arter av stickmyggor innebär att ingen bekämpningsmetod fungerar väl mot alla arter utan det behövs kunskap och erfarenhet för att välja metod. Myggproblemen vid nedre Dalälven orsakas av Aedes sticticus och några andra arter av översvämningsmyggor. I detta område används sedan 2002 en biologisk bekämpningsmetod riktad mot larver av dessa översvämningsmyggor.
Det godkända biologiska bekämpningsmedlet Vectobac G, med proteiner från bakterien Bti som aktiv substans, sprids där dessa larver finns i kortvarig översvämmade områden och bekämpningen måste genomföras innan larverna blir puppor.

Bekämpning av översvämningsmygg
– hur går det till?

Aedes sticticus och flera andra arter av översvämningsmyggor använder kortvarigt översvämmade flacka områden (starrmarker, busk- och gräsmarker, svämskogar) som larvmiljöer. Äggen, som kan överleva i åratal, läggs på marken och kläcker till larver när de översvämmas under växtsäsongen. Väldigt stora mängder larver utvecklas under en eller ett par veckor till puppor och efter ett par dygn så öppnas ”ryggsömmen” på puppan och ut kommer den färdiga stickmyggan.
De vuxna stickmyggorna behöver några dagar till en vecka för parning och sedan börjar honorna söka efter någon att suga blod från. Då börjar myggproblemen – vilket är ungefär 2-4 veckor efter översvämningen.
Den bekämpning som genomförs under maj till augusti i kortvarigt översvämmade område innebär mätning av mängden stickmygglarver, inmätning av översvämmade ytor där larverna finns, rita kartor som kan användas av helikopterpiloten när han sprider Vectobac G, kontrollera att spridning har skett enligt instruktion och kontrollera att stickmygglarverna verkligen dog av bekämpningen. Men för att kunna göra detta behövs mycket omfattande förarbeten i fält och på kontor, författande av ansökningar med miljökonsekvensbeskrivningar, genomförande av egenkontrollprogram, samt genomförande av årliga kontinuerliga

Bekämpningsinsatsen under maj till augusti